Sorg...Hur ska man hantera det? Det finns så mycket man vill ändra, saker man önskar att man gjorde. Man kan isolera sig själv, man kan klandra sig själv. Att förlora någon är obeskrivligt. Du kan känna en tomhet som aldrig kommer att försvinna. Du kan föreställa dig personens kropp men har svårt att se ansiktet. Ett leende kikar fram och jag hör ett skratt men inte något prat. Du kommer ihåg detaljer men du kan inte se dem klart.
Det var väntat att min mamma skulle dö.. Hennes vilja var så stark att hon levde nästan ett år längre än vad läkarna hade sagt. Cancer är en sjukdom många känner till. Jag var den första som skulle säga till min mamma att hon var stark och att jag viste att hon skulle besegra den jävla cancern.... Men istället fick jag nöja mig med att bara säga att hon var stark.. Det gör ont när hoppet försvinner. Att veta att hon inte skulle klara sig men ändå försöka peppa henne var så jobbigt.
Att se sin mamma må dåligt, bli svagare och försiktigt tvina bort var den absoluta jobbigaste stunden i mitt liv. Hur en sjukdom kan förändra en människa så pass mycket. Jag kan inte sätta ord på mina känslor.
Att förlora någon kommer självklart förändra ditt liv. Det är en mindre person du kan prata med, skratta med och älska. Man kan känna en tomhet som aldrig kommer att försvinna. Helt plötsligt så kan den där personen du alltid pratar dina problem med vara borta. Den underbara människan du alltid har kul och skrattar med är inte längre där. Det är inte konstigt att man känner sig ensam.
Koncentrationssvårigheter var något jag hade. Det gick inte en enda minut utan att jag tänkte på min mamma. När man har förlorat någon nära ändras synen på livet. Det finns så mycket kärt man vill sätta framför allt. Så mycket skit man tror är viktigt men i själva verket betyder det ingenting för dig om det skulle försvinna.
Mitt tips till er är att ta hand om det ni har. Man vet inte vad man har förrän man har förlorat det.
4 kommentar(er)
