Egentligen var det en bra dröm, till en början. Jag var med min familj och alla var glada. Det var midsommar och vi skulle för första gången fira den tillsammans med alla andra i byn. Men i år skulle firandet hålla plats på ett helt annat ställe än vart det brukade vara. Jag såg mina vänner och sprang fram till dem och pratade. Jag sprang sedan tillbaka till min familj och vi alla skrattade. Jag hörde en buss komma så jag vände mig om och såg alla passagerare sitta på bussen med sina mobiler upp i ansiktet. Men det var ett ansikte som syndes extra klart eftersom hon inte var förtäckt med en mobil. En person jag kände igen väl, men jag kopplade inte så fort vem det var. Jag fick ögonkontakt och jag såg verkligen besvikelsen i kvinnans ögon.....Det var min mamma. En blick som sade så mycket. Det var nästan som om hon var besviken på mig, eller på oss, min familj. Kunde det vara saknad eller var hon bara besviken?
Något som var fruktansvärt var att jag inte kände igen henne först. Ett blekt och rundare ansikte men betydligt mycket svagare i kroppen.... Mamma var fortfarande sjuk. Det är något jag inte kan släppa. Vad vill den här drömmen säga mig? Skrämma ihjäl mig? Få mig att få skuldkänslor eller tro att min mamma inte är frisk fast hon är i himlen? Det här kommer jag klura på länge.
Tror ni att drömmar vill säga oss något?