Emilia Sjödin

Någonting som min kurator har lärt mig är att säga nej. Nu tänker jag ge ett exempel utifrån mig själv. Jag har förlorat min mamma och det är väl självklart att jag har det jobbigt, ja. Det är bra att jag får prata med andra om hur jag mår. Oftast brukar man ge och ta, dvs att jag pratar om något jag mår dåligt över och någon kompis gör det samma. Du ger bort en del av det jobbiga och du tar även på dig jobbiga saker. Det är inte alltid man mår bättre av det. Det ror ju självklart på vad det är för saker man pratar om, men pratar man med en kompis som mår dåligt och vill dela med det till mig är det okej att säga nej. Jag kan må dåligt över något men när man lyssnar på sina vänner kan man även må smäre, just för att man oroar sig för andra och det kan leda till att man blir stressad. Tänk även på det om du vill dela med dig av något jobbigt till en vän, din kompis kanske får det jobbigare eftersom de lägger på sig mer och har mer saker att oroa sig för.

 

Ett bra alternativ är att gå till en kurator för att prata ut. Kuratorn kommer inte precis dela med sig om sitt privaltiv. Det tycker jag är jättebra. Men om du skulle prata med en vän och känner att du mår redan så pass dåligt och vill inte höra fler jobbiga saker är det okej att säga Nej jag vill inte prata om det. Ge ett förslag om att gå till en kurator och prata ut i stället. Men självklart i vissa fall kan det vara intressant att prata med sina vänner och lyssna för att hjälpa. Det är bara om man mår skit (förlåt) som man borde avstå och säga ifrån.