Emilia Sjödin - Att tycka synd om sig själv

Hej! Här kommer världens längsta inlägg. Jag tänkte bara säga att du inte behöver läsa allt. Läs bara något stycke. Allt hänger ihop men det är om olika saker. Kommentera gärna dina åsikter.

Det är okej att tycka synd om sig själv men även okej att inte tycka synd om sig själv. Det kan vara bra att ha förståelse för sin egna situation och inse att man mår dåligt och vill tycka synd om sig själv. Men att tycka synd om sig själv handlar inte om att inte släppa in någon annan som vill hjälpa dig eller att man skär sig för att må bättre. Då kan jag säga att det mer handlar om dålig självkänsla och att man behöver hjälp med sina problem. Men en dålig självkänsla kan också göra att man tycker synd om sig själv och det är okej. Men saken är den att det alltid går att förbättra sin självkänsla men det kan vara väldigt svårt att hitta nya vänner eller att gå vidare efter att någon har dött.

Att tycka synd om sig själv är en början till att må bättre. Att förlora någon nära eller att man inte har några kompisar eller att man inte ser ut som man önskat är ofta saker som gör att man tycker synd om sig själv. När jag säger att det är början till att må bättre är det för att man i just den stunden som man mår dåligt har så lite energi kvar att man har tröttnat på att må dåligt och vill göra något åt saken. Att må dåligt och se ner på sig själv tar på krafterna och det kan vara både positivt och negativt.

Negativt - När det går så långt att man börjar göra illa sig själv för att man mår för dåligt då man till exempel skär sig själv eller slutar äta och sover väldigt dåligt är tecken på att man behöver hjälp. Sök upp en psykolog eller likande.

Positivt - Något som i stället är bra med att tycka synd om sig själv är att man sätter ner foten och intalar sig själv att "nej, jag vill inte må såhär, jag måste göra något åt saken". Har man rätt inställning så går det att må bättre. Du behöver inte ändra på dig över huvudtaget det är viktigt att känna till. Vill du få en kompis men känner dig för blyg, ful eller för tråkig så handlar det bara om inställning och inte lyssna på vad andra säger. Visst han sade att jag var ful och tråkig men det behöver inte betyda att jag är det. Alla har olika uppfattningar om vad som är fint och vad som är roligt. Bara för att han inte tyckte du var roligt behöver det inte betyda att nästa person tycker det samma. Har man en bra självkänsla kommer man inte ta åt sig lika mycket av kommentarer vilket gör att man inte lika lätt hamnar i riskzonen för att tycka synd om sig själv.

När man har gått miste om en nära människa är det väldigt självklart att man tycker synd om sig själv som får uppleva något likande och man tycker livet är orättvist och så vidare. Det är väldigt lätt att man istället vänder på det och vill att andra ska tycka synd om "mig". Men jag kan säga såhär, det hjälper fortfarande inte om någon annan tycker synd om dig för du kommer fortfarande att må dåligt. Här handlar det om inställning igen. Mår du dåligt måste du själv göra något för att må bättre. Man kan inte gå runt och tro att saker och ting ska lösa sig utan att man försöker. När jag förlorade min mamma kände jag mig inte alls bra, livet var surt och jag tyckte synd om mig själv. Blev arg så fort ingen frågade hur det var med mig osv, även då jag hade människor som brydde sig så ville jag att fler skulle bry sig, för att jag ville "att andra skulle tycka synd om mig". Det här skäms jag så mycket för idag men det var fortfarande okej att jag kände så. Jag blev besviknare men sedan fick det inte precis mig att må bättre så då ändrade jag inställning och tog saken i mina egna händer för att må bättre. Jag fick hjälp av en kompis som hade fixat en kurator åt mig men det var fortfarande min inställning om hopp att må bättre. Jag är så oerhört glad och stolt över mig själv som vågade ändra inställning och gjorde så att jag fick bättre självkänsla och självförtroende som sedan gjorde mig glad, nöjd. Bara en känsla av att man inte kollar ner på sig själv är fantastisk. Att nå sina mål är otroligt bra.

Ofta de som tycker synd om sig själv tar inte ansvar för sitt liv, "det är inte mitt fel att jag ser ut såhär, eller mår såhär". Visst vikten kan mycket bero på vad ens föräldrar ger en för mat osv, men tar man ansvar för sitt liv kan man fortfarande påverka, också här handlar det om rätt inställning. Mina föräldrar ger mig för mycket/ för lite mat och därför ser jag ut såhär. Klaga inte på föräldrarna så länge de inte är för stränga eller inte ger dig mat eller proppar i dig mat som du inte orkar med. Du kan påverka, rätt inställning. Jag vill blir smalare/större, ja men då kanske jag ska börja träna. Du kan göra något åt saken. Du behöver kanske inte träna heller, du kanske bara behöver prata med dina föräldrar om hur du känner. Tänk bara på att undvika ett påhopp så utgår man alltid från sig själv. Börja aldrig meningen med att säga "DU proppar i mig för mycket mat". Säg istället "JAG har känslan av att jag är tvungen att äta mer mat än vad jag vill och orkar, jag tycker det är jobbigt". Då slipper man ett "påhopp" då den andre personen känner att den måste skydda sig genom att argumentera tillbaka. Det vill man undvika.

Att känna sig ful brukar oftast inte komma av sig själv utan det kommer ifrån en osmidig kommentar av någon som har sagt att du har fula kroppsdelar eller att man är tråkig som då får en att uppleva att man inte duger som människa. Det sitter kvar långt där inne och det är svårt att släppa. Men det kan man också påverka. Nej smink eller andra kläder är inte nödvändigt.. och det kommer inte få dig att må bättre. Här handlar det mer om att förbättra sin självkänsla, att våga känna sig nöjd och bekväm som man är. Jag duger. Jag är fin i smink men jag är ändå fin utan. Alla har olika åsikter om vad som är fint.För att förbättra självkänslan kan du läsa mer om det i min kategori - Självkänsla/självförtroende.

Allt handlar om rätt inställning.

Jag kan göra något åt saken.
Jag duger precis som jag är.