Emilia Sjödin

Mim dröm - det hela började med att jag och min släkt satt i mitt kök och festade, jag har en känsla av att det var en släktträff av något slag. Alla var glada och sen helt plötsligt klev min mamma in i huset, bara känslan av att alla stannade upp och verkligen inte kunde tro sina ögon! Hon var så fin, det fräschare upp mitt minne, hennes otroligt fina hår, mycket finare än vad jag kommer ihåg. Hon kunde gå, det var något jag blev sjukt glad över, hon var helt frisk, kunde gå normalt och hon var gladare än aldrig förr. Kunde min mamma verkligen komma tillbaka från himlen? Det var så verkligt, alla bjöd in henne och det var som om ingenting hade hänt, det var helt otroligt. Min moster började prata med mamma och de började skratta som för, ni vet så där högt att man kan höra dem på mils avstånd, nästan så man skäms ibland. Men den lyckan i den stunden var det bästa som kunde hända. Sedan gick jag fram till mamma, inte som om jag var förvånad över att hon var där, bara gå fram och fråga hur det var med henne. Jag tog upp mobilen och jag skulle få en bild på mig och mamma tillsammans då jag ser henne i kameran börja gråta, vilket får mig att också börja gråta, det var så magiskt. Så många ord i att bara fälla tårar. Verkligen en massa kärlek. Sedan vaknade jag av att väckarklockan ringde, i ett sånt där tillfälle önskar jag att man kunde sova vidare och fortsätta på samma dröm. 

Den här drömmen fick mig att må bättre, ett hopp om att mamma lever på ett bra ställe och att hennes sjukdom är borta helt, det gör mig så jävla glad. 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - kan jag inte besöka min mamma får hon besöka mig i mina drömmar. 

Åh vad det här inlägget var svårt att skriva, massa lyckotårar som kommer fram.