Emilia Sjödin

Jag tänkte ta upp det här med att "låt inte livet gå vidare medan du står kvar". Det citatet är det mest värdefulla citatet för mig, och kommer alltid att vara det. Många har YOLO eller remember yesterday, dream of tomorrow, live today som favoritcitat. "du lever bara en gång". Okej då kanske man tänker att man borde ta lite risker och utamana sig själv så att man inte ångrar något när man är äldre. Att komma ihåg gårdagen, drömma om morgondagen och leva idag kanske är ett citat som säger att du borde släppa allt det jobbiga och gå vidare. Men nu ska jag berätta en sak för er mina fina läsare. Det är inte alltid så enkelt. Här ska ni få höra min historia. 

Det här är väldigt svårt för mig att förklara. Men tänk dig det här. Du sitter på ditt rum, helt ensam. Du svarar inte på sms när dina vänner frågar hur du mår. Du har plugg att göra men du sitter hellre och stirrar in i väggen. Du gråter jämt och ständigt och försöker fly från ditt liv. Du går ut och går två gånger om dagen för att du inte vill höras när du gråter allt för mycket inne på ditt rum. Du skriker i skogen. Du får huvudvärk över att du har gråtit för mycket. Du kommer hem. Vill inte äta någon middag. Du blir itvingad mat men du äter endast i två minuter och sedan är du klar och kastar mer en hälften av maten ner i kompostsoporna. Du säger att du är trött så du går in på ditt rum. Du slänger dig på sängen och kudden får torka upp dina tårar. Du går till sängs men kan inte sova. Du bara ligger i sängen och mår jättedåligt. Som när man är nervös fast gånger tusen. Det gör ständigt ont i magen och du gråter lite till. Du vill inte ens försöka ta någon medicin för att få dig må bättre. Du vaknar upp på morgonen efter att ha sovit kanske 2-3 timmar och du är tvungen att gå till skolan. Du är glad i skolan då du är med dina kompisar men så fort du ska börja jobba på lektionerna bryter du ihop inombords. Plötsligt kan du inte skriva, inte lyssna eller göra någonting huvudaget. Men du låtsas vara glad och säger att du kan göra uppgiften hemma istället. Jag tar en paus och går på toaletten. Jag stället mig framför spegeln och gråter. Smart nog tog jag med mig väskan in på toaletten så att jag kunde sminka mig fräsch igen. 

 

När du kommer hem blir allt jobbigt igen... Du bär på dina skoluppgifter som du borde göra, men så fort du kommer hem är det allt för tyst och tomt att du börjar gråta igen. Du kan inte ens tänka på att göra dina skoluppgifter. Du bara sätter dig på golvet och pratar med någon som inte längre existerar. Ett rum där din mamma en gång sov i. Ett rum som egentligen aldrig har varit bra eftersom den hemska sjukdomen tog över rummet. Det kändes inte ens bra eftersom du inte fick något svar tillbaka. Personen du såg upp allra mest till är nu borta. Du är bara fjorton år. Allt är bara skit och det finns inte ens på världskartan att det någonsin skulle bli bättre. Du bara vill ge upp, försvinna, försvinna bort från allt. Du känner dig ensam och lämnad. Du skakar så mycket för att du vet inte hur du ska göra för att må bättre. Du är för svag för att be om hjälp. Allt är bara svart. Du är sittandes mitt i natten på golvet i ditt rum. Då gråter och dina tankar försöker spränga ditt huvud. Du börjar undra om det är värt det. Är det verkligen värt det att stanna kvar? Varför ska jag stanna kvar om jag aldrig kommer att kunna må bättre igen, aldrig vara glad på rikigt? Aldrig kunna bli av med den där fruktansvärda huvudvärken och gråten som funnits där i två månader. Du orkar inge mer, du är helt slut. 

 

Jag kommer inte ihåg riktigt hur, men på något sätt så tror jag att jag sökte runt på internet om hur man kan få sig själv att må bättre. Jag sökte även runt på saker som skulle få mig att må dåligt för att jag var så jävla dum i huvudet. Jag läste igenom flera sidor men kände inte att jag kunde hjälpa mig själv på något vis. Men tillslut så tror jag att jag hamnade på en sida där jag hittade ett citat. Det kanske vore en blogg eller bara en vanlig sidan med massor av citat. Men jag såg en stor text som jag genast läste. Texten löd: LÅT INTE LIVET GÅ VIDARE MEDAN DU STÅR KVAR!  Den där meningen tog så hårt på mig. Det kändes precis som när man kräks och får ur sig allt det dåliga. Förlåt om det är äckligt men det var verkligen så. Det var verkligen något specielt med citatet och jag läste det flera gånger om. Försökte förstå vad som menades med den. Sedan förstod jag att jag var fast i en liten håla kan man säga. Eller en gigantisk grop. Och mitt liv skulle inte börja igen förens jag hade klättrar upp för gropen. Livet är för tillfället fruset och allt har stannat upp. Det är därför ingenting är som det ska. Men bara jag tar mig upp från gropen så kan mitt liv äntligen börja igen! Jag kan verkligen inte bara se på när jag slösar bort min tid (som egentligen inte är någon tid) på att må dåligt när ändå inte mitt liv börjar förens jag är uppe ifrån gropen. 

 

Det första jag gjorde var att stänga av datorn, ta ett rejält mål att äta och sedan skickade jag iväg sms till mina vänner och skrev att jag inte mådde särskillt bra. Men det hade de redan förstått! När jag sedan kom till skolan fick jag en lapp av en kompis med ett nummer till en kurator. Det var min räddning. 

 

Sedan fick jag bearbeta allt det här eftersom och det tog tid men jag lovar att jag tackar mig själv för att jag tog tag i mitt liv igen! En vän som kunde hjälpa mig och stöd från många vänner! Mina vänner är verkligen mer en guldvärt! 

 

Den stora missen när man mår dåligt är att man inte vill ta tag i sig själv. Eller man vet inte hur. Men vad jag har lärt mig är det viktigaste att du har bra sömn och att du äter bra, det är en bra grund. Hör av dig till en kurator det är verkligen en livlina som är värt risken att ta! 

 

Usch vad jobbigt det var att skriva det här. Har ni läst igenom allt så vill jag bara ge dig en kram för att du orkar läsa allt. Det här kanske till och med är mer information än vad mina vänner och familjemedlemar har vetat om. Men nu vet dem förhoppningsvis. Det här var mest en bearbetining för mig och för att jag vill att ni där ute ska förstå att ni inte är ensamma om att må dåligt! Det är supervanligt! Ta hjälp av en kurator som kan styra upp ditt liv, det är mitt bästa tips till er!