Emilia Sjödin

Treårsdagen
 
31 Januari 2015. Ja idag är det precis tre år sedan min mamma dog. Precis det här klockslaget. Massa minnen bubblar upp och idag går det inte att lägga tankarna på något annat. Alla i min familj tycker att tiden går så otroligt fort då det nu har gått tre år. Jag känner däremot att tiden går sjukt sakta. Det känns som om jag träffade mamma för kanske 5-7 år sedan. Det känns som en evighet sedan. Jag skulle knappast tänka tillbaka tre år och se min mamma i bilden. Nej riktigt så känns det inte. 
 
En tid utan min mamma är väldigt kämpigt. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på henne. Men hon är alltid med mig ändå på ett sätt. Därför tror jag att min bearbetningsprocess gick så fort. Även när hon är borta så känner jag fortfarande av henne. Jag vet vad hon skulle säga i vissa situationer och vad hon skulle vilja att jag gjorde. Varje gång jag bäddar min säng så gör jag precis som min mamma sa att jag skulle göra. Det sitter kvar och jag kan inte strida emot en sådan sak haha! 
 
Finns ingen person jag mer ser upp till än till min mamma! 
#1 - Malin Lindgren

Men fy vad hemskt, jag beklagar verkligen :( <3
Min mamma blev inlagd på sjukhus i början av januari och låg där två veckor pga inflammation i ryggmärgen (troligtvis MS men ingen diagnos ställd än) och innan hon gjort hjärnröntgen o så hade man ju faktiskt ingen aning om vad det var, var så jäkla orolig för henne och livrädd för att förlora henne, när jag hälsade på henne på sjukhuset var verkligen varenda minut värd allt,man inser hur viktigt det är att ta vara på tiden med varandra♥

Svar: Tack det betyder mycket ! Usch vad hemskt, men ja det är som du säger. Man tar verkligen vara på varje minut ! Kram på dig <3
Emilia Sjödin

#2 - Anna

jag förlorade min farfar 25 januari 2015, han var som en pappa till mig och min bror eftersom vi alltid bott på samma gård och umgåtts varje dag. de sista veckorna tar man verkligen vara på tiden och jag går just nu omkring i tomrummet som lämnats kvar. Efter dagen då det hände kände vi alla i familjen hur utmattade vi var efter 4 veckors ständiga sjukhusbesök varje dag. att förlora någon nära i familjen är verkligen det jobbigaste och hemskaste man kan vara med om!

Svar: Nej vad tråkigt ! En riktigt stor bamsekram ger jag till dig! Du är stark glöm inte det ! Man inser verkligen även i efterhand hur mycket mer man borde umgås med sina nära ! Kram på dig :)
Emilia Sjödin