Hej! Nu var det väldigt länge sedan jag skrev om hur jag mår, så hur mår jag? Jag känner att jag mår bra men min kropp är så otroligt tafflig och nerövs och på helspänn. Det är jobbigt. Här om dagen var jag så stressad och nervös att jag först hade ner en kruka i golvet så den gick sönder i tusen bitar. Bara någon minut senare hade jag ner en plastmugg full med massor av plastskedar i. Det slutade med att jag satt mig ner på golvet och grät, sedan kom fina Philip och höll om mig. Någon dag senare hade jag ner min spegel i golvet så den också gick sönder. Min kropp är så nervös att jag inte klarar av fokusera. Jag är stressad, stressad över allt. Jag kom inte in på den utbildningen jag ville, vilket egentligen var bra då jag inte är riktigt säker på om jag hade klarat av psykologlinjen. Jag tackade nej till en annan utbildning jag kom in på så jag blir kvar här i Falun i åtminstonde ett år. Därför är stressen här. Min närmaste vänner flyttar härifrån och jag är tvungen att leta jobb. Helst vill jag flytta hemifrån och därför är det extra jobbigt att jag inte kom in på en utbildning jag ville gå. För nu måste jag först och främst söka jobb innan jag kan flytta. Jag såg liksom en utbildning i en annan stad som en flytt i sig, men nu blev det inte så. Men det kanske är menat att jag ska bo kvar hemma. Jag känner att min kontakt med familjen har blivit bättre, och jag har fortfarande min pojkvän kvar här hemma.
Jag ska söka upp en psykolog/kurator återigen då jag behöver prata av mig, behöver lite råd om livet. Just nu är min framtid så pass oplanerad vilket är superjobbigt för mig. Jag vill veta vad som händer och ha koll på läget, men så är det inte just nu. Så varje gång jag pratar med någon om framtiden eller skola eller vad som helst så känner jag att jag vill bryta ihop, eller det är så hela tiden. Jag vill nästan ringa Philip varje kväll och bara gråta ut, men jag hatar att visa mig svag, i allafall så ofta. Jag skärper mig istället för att släppa ut mina känslor. Blä. Jag vet att saker och ting alltid löser sig så jag förstår inte varför jag är så pass känslig.
Men det blir alltid bättre, så snart mår jag nog bättre!
1 kommentar(er)
