Jag har sedan alltid skrivit brev, ibland bara för mig själv och ibland till viktiga människor i mitt liv. Att skriva brev är nästan som att skriva i en dagbok, förutom att man kan försegla dessa brev. De stunder jag sätter mig ner för att skriva är när jag mitt i natten inte kan sova eftersom något tynger mig. Den där natten då tårarna sprutar och jag knappt kan andas för att jag har för mycket känslor inom mig. Ibland vill jag bara få ner allt på papper, stänga igen brevet och elda upp det. Jag har gjort så förut men ångrat mig varje gång, eftersom känslor är något jag alltid vill kunna kolla tillbaka på och jämföra med mina nutida känslor.
Breven går oftast inte att läsa eftersom jag har så mycket tankar inom mig som måste skrivas ned, handstilen blir slarvig och jag stavar ord fel. När jag väl ger bort ett brev så är jag tvungen att renskriva dem, vilket känns bra för då har jag alltid en kopia jag kan spara för mig själv.
Vissa brev är väldigt kärleksfulla och lätta att läsa men en del är för mig så tunga att jag inte klarar av att läsa dem i efterhand. Det positiva med att skriva brev är att man kan försegla dem och välja när man vill öpnna dem. Viktigt att notera är att skriva en rimlig rubrik på breven så att man öppnar dem vid rätt tillfälle. Man vill inte råka läsa ett brev man inte är redo för, som kan väcka jobbiga känslor till liv. När man skriver i en dagbok är det så lätt att man bläddrar tillbaka och läser jobbiga saker man inte är redo för att läsa, därför tipsar jag er om att skriva brev.
Brukar ni skriva brev?
Brev är något som underlättar sjukt mycket när man behöver prata med en person men inte kan fomulera sig i tal. Jag skrev exempelvis ett brev till min mamma som jag lade ner i hennes kista tillsammans med en ros. Det kanske låter dumt eftersom hon aldrig var kapabel till att öppna brevet eftersom hon inte var vid liv, men jag kommer alltid veta att hon bär med sig mina ord och min kärlek, och det är viktigt för mig.
Jag skrev ett brev till mitt ex där jag försökte förklara min livssituation om exempelvis min sorg, det drama som fanns inom min familj, mitt mående och min uppskattning till att han fanns där för mig och gav mig en trygghet.
Jag skrev ett brev till en person som förvirrat mig totalt. Ett brev där jag behövde lätta på mina tugna känslor och diskutera det som jag aldrig vågade prata om.
Att ge bort ett brev kanske känns superläskigt, och ja så är det. Men responsen jag har fått på mina brev som jag har gett bort har alltid varit positiva och bidragit till en konversation där man kan reda ut allt. Det är en lättnad att dela sina känslor med andra och skulle man inte få någon respons har man iallafall lättat på sitt eget hjärta och det är det allra viktigaste.
Det jag ville förmedla med inlägget är att det minsta du kan göra när du har jobbiga känslor är att skriva brev. Det behöver inte vara långt, bara några få meningar räcker. Det är inte alla som har en kompis att prata med, eller modet till att söka upp en kurator. Ett vitt papper kan vara början på ett bättre mående.
Ta hand om er!
KRAMAR
2 kommentar(er)
