Emilia Sjödin

Kära mamma
Ni som har hängt med ett bra tag på bloggen vet att jag har en bok som jag skriver mina blogginläggtips i. På en av sidorna skriver jag inlägg om endast död, sorg och min mamma. Jag hittade ett förfrågat inlägg som jag ännu inte har hunnit gjort, av en okänd anledning. Inlägget går ut på att beskriva min mamma, vem var hon? Jag tycker det lät som en superbra idé så här kommer svaret! 
Kära mamma, hur ska jag beskriva dig? Det räcker inte med att säga att du var den vackraste på denna planet och att du alltid satte andras lycka framför din egna. Det var även du som förde familjen och släkten samman. Den som alltid frågade mig hur jag mådde och den som alltid gav mig trygghet. Du var framförallt den i familjen jag pratade mina "problem" med. Jag kunde alltid höra ditt sköna skratt på helgernas kvällar då du fått i dig lite vin. Jag fick ofta höra att vi var världens bästa familj, en familj som tog hand om varandra och var supertighta. 
 
Kära mamma, du fanns i mitt liv i bara fjorton år. De sista tre åren var de kämpiga. Så vad hände? du var fortfarande min mamma, men helt förändrad. Du var låg och mådde sällan toppen. Vi fick hem folk varje dag som tog hand om dig. Dag in, och dag ut. Kära mamma, det jag älskade mest som barn är det jag hatar mest idag, högtider. Utan dig finns inte samma sammanhållning, samma gemenskap eller samma känsla. Jag vet inte om högtider blir värre desto äldre man blir, men när du var med i bilden kändes allt så enkelt och alla var glada. 
 
Nu är mina bröder de som hjälper mig med mina "problem", och de vet inte om det förflutna vi pratade om. Jag behöver fortfarande dig!  
 
Vad hände med alla kommentarer om vår underbara familj? Vad hände? 
 
 
...Cancer, jag hatar dig. 
#1 - Evelina

Usch det är så hemskt!! Jag älskar bilden längst ner på oss. Kramar ❤️💕❤️