Emilia Sjödin

Så glad, så ledsen, så besviken men så lycklig
Jag har försökt formulera den här första meningen tusen gånger nu, men nu kör jag bara...
 
Oj, om ni bara hade en susning om hur många olika känslor som går genom min kropp just nu. Det var längesedan jag bytte känslor flera gånger under samma dag, men under den senaste veckan har jag varit otroligt känslosam. Jag tror det är en blandning mellan att jag har en bakomliggande ångest och ånger samtidigt som jag vill gråta av lycka. Ångest över att jag inte är överrens med vad jag vill och vad mitt hjärta vill, ånger över att jag sårar de jag bryr mig om men ändå lycka över att bättre tider kommer. Jag vill bara gråta av lycka då Filippa, min bästa vän kommer till Umeå på fredag, som jag har saknat henne! Jag lovar, mina tårar kommer spruta när jag träffar henne.
 
Jag har dessutom haft pirr i min mage och jag har känt en fruktansvärd sorg. Förstår ni hur otroligt många olika känslor jag har haft samtidigt? Jag pratade dessutom med min pappa i telefonen idag och jag har inte pratat med honom på jättelänge, det kändes så skönt. Vi planerade att hela min familj möjligtvis kommer till Umeå om en vecka, jag skulle verkligen bli så glad om de ville komma hit! 
 
Men till sorgen, ni vet vad det är för dag idag va? Precis, mors dag. Varje år får jag alltid samma fråga, särskilt här på bloggen, "Hur har du friat din mamma idag?". Jag har tidigare i veckan känt sorgen komma krypandes. Jag är lite rädd för att öppna sociala medier. Misstro mig inte nu, jag blir så jädrans glad över att se hur många som firar sina mammor och verkligen hyllar dem, det gör mig så glad! Jag tycker bara det är så fruktansvärt tungt att behöva se att nästan alla jag känner har det som jag saknar som mest... Fan, jag har ingen mamma. Jag är trött på att tända ett ljus hemma, köpa blommor till hennes grav som hon ändå inte kommer kunna se...Att jag försöker göra något fint för någon som inte ens finns, det är så frustrerande. Hon kommer aldrig se det jag gör för henne. När jag gråter på kvällarna av saknad så tror jag att jag känner hennes närvaro, men det är bara minnen från tidigare händelser som jag känner i kroppen. Det är jobbigt att vara så ärlig med sig själv. Allt jag vill är att hon är med mig hela livet. Men vet ni vad? Hon är inte här... Det svider. 
 
Ni som ställt frågan om hur jag firade min mamma idag, jag har tänt ett ljus här hemma hos mig och haft med henne i mina tankar. Jag tycker det är fint av er att ni tänker på mig. Jag hoppas ni tar hand om era mammor och att ni njuter av varje sekund. Grattis på er dag alla fantastiska mammor! 
 
 
 
Mina fina föräldrar <3