Ett ämne ni tyckte jag skulle ta upp inom sorgen var hur jag upplevde stöd från andra.
Helt ärligt så kommer jag inte riktigt ihåg hur folk gav stöd till mig. Jag hade en vän som inte alls förstod att jag hade en jobbig tid när väl mamma var vid liv. Vilket jag tyckte var superdrygt eftersom jag inte kunde förklara varför jag var tvugnen att vara hemma eller varför jag inte fick hitta på något. Under tiden mamma var sjuk var jag nästan alltid hemma. Ville jag vara med mina vänner var jag tvungen att åka hem till dem. Jag fick aldrig ta med mina vänner hem.
Jag hade självklart vänner som alltid frågade mig hur jag mådde. Jag själv hade aldrig ett problem med att ta upp jobbiga samtalsämnen. Jag behövde stöd och därför var jag tvungen att prata. Man kan liksom inte hålla allt inom sig, man måste få prata ut. Dessutom har jag vänner som också gått genom jobbiga händelser vilket har gjort att vi har haft mycket stöd av varandra. Det var inte bara jag som mådde dåligt. Vi alla gav stöd och fick stöd tillbaka.
Men generellt sätt så fick jag stöd av otroligt många. När min mamma dog skrev jag ut det på facebook för att folk skulle förstå varför jag var hemma från skolan. På en gång började folk som jag bara var bekant med att skriva till mig på facebook. De skrev om egna upplevelser och berättade att man kan gå vidare. Folk var även nyfikna och gav stöd samtidigt som de frågade saker. Jag blev väldigt förvånad. Jag hade inte räknat med att folk jag inte umgicks med skulle bry sig. Men det gjorde dem.
Mina gamla lärare hörde av sig, min mammas jobbarkompisar och vänner, kompisar till familjen. Mina vänner, bekanta. Det var väldigt många som visade stöd vilket jag uppskattar så mycket. Dessutom skrev jag ut på min blogg när min mamma dog. Jag fick jättefina kommentarer och stöd från er. Ni är en stor källa till att jag stärkte mig själv och kunde gå vidare. Jag tycker om internet så mycket då folk kan hjälpa även när man inte kännner varandra. Eller jag har lärt känna er vilket är så otroligt kul!
Efter att min mamma dog slutade jag att blogga eftersom jag sjönk ner i en depression. Vilket jag ångrar väldigt mycket idag. Jag stängde ner min blogg vilket betyder att jag inte kan gå tillbaka och se hur jag mådde. Jag kan inte läsa om hur det var när min mamma väl var vid liv. Jag önskar jag kunde göra det nu.
Efter att min mamma dog hamnade jag som sagt i en depression. Jag började prata med en kurator för att må bättre vilket har hjälpt mig supermycket.
Stöd är så otroligt viktigt. Jag förstår att det kan vara väldigt svårt att visa stöd. Men att bara säga att man finns där och att man vill hjälpa till är att visa stöd. Ett smart sätt kan också vara att prata om sina egna jobbiga händelser för att personen i fråga ska våga öppna upp sig själv också.
Hade jag inte fått något stöd kan jag säga att jag inte hade vart där jag är idag. Jag kanske inte ens hade varit vid liv. Stöd är så otroligt viktigt. Kan du hjälpa till så hjälp!
Ger mina vänner lite extra cred, ni är så oehört viktiga för mig. Tack för att ni finns där för mig i alla väder!
2 kommentar(er)
