Det är okej att vara ung och dum

Skrivet:    ·  Alla inlägg, Känslor osv
Vet ni vad? Jag sitter just nu i soffan i min andrahandslägenhet och lyssnar till de vackraste låtarna jag vet. Både fina och sorgliga låtar, dedär låtarna som bringar alla minnen till liv. Wow vad jag är klar med den här lägenheten, jag vill aldrig mer se den igen... Det gör ont att tänka på att jag har varit som allra mest sårbar just precis här, för bara några månader sedan.
 
Ett av mina minnen jag får upp är när jag sitter vid mitt vardagsrumsbord på kvällen och jag har släckt alla lampor i rummet. Jag drar fram min skrivbok, tänder några ljus och häller upp ett glas rött. Ni vet sedan innan att jag alltid skriver av mig, jag gillar att kunna gå tillbaka i tiden och läsa om allt jag gått igenom för att på något vis lära mig något av det. Men den där gången jag satt vid vardagsrumsbordet och skrev är ett av mina värsta minnen någonsin. Det jag ser framför mig är att jag håller i en penna så hårt för att inte tappa den. Jag darrar så mycket på handen att orden jag vill få ur mig inte blir nedskrivna. Jag känner att svetten börjar rinna i min panna och jag får panik. Jag tappar andan i några få sekunder och när luften äntligen kommer tillbaka så sprutar tårarna (Usch det är så jobbigt att tänka tillbaka på detta...) Jag ser mig själv sitta där på golvet bredvid bordet och jag försöker verkligen ställa mig upp för att dra armarna över huvudet för att få mer luft, men jag kommer ingen vart. Jag kunde verkligen inte ställa mig upp. Jag har aldrig varit den som skriker när jag gråter, men aj i mitt hjärta vad jag skrek när jag äntligen fick luft. 
 
De fåtal ord jag fick nedskrivna lade jag i brev. Jag lämnade breven i Dalarna eftersom klumpen i magen direkt dyker upp när jag öppnar mina lådor och ser breven. Jag lovar, det kommer ta år innan jag vågar läsa dem igen. 
 
Nu vill jag inte på något vis göra er oroliga, tro mig idag mår jag bra! Jag har bearbetat allt till 60-70% och det finns vissa dagar då jag mår sämre, men i stort sett mår jag bra! 
 
Jag har bett mig själv att aldrig igen falla tillbaka, att aldrig utsätta mig för samma jobbiga situation igen. Men vet ni vad? Om det är någon gång man får vara ung och dum så är det nu. Jag måste få göra dumma beslut för att lära mig någonting av det. Mina vänner är redan förberedda och jag vet att de kommer vara där för mig om jag faller ihop igen. Kärlek kommer och går, men vänner består. Jag är så jädrans glad över att jag har mina vänner. När jag åkte hem till Dalarna så läste jag i mina gamla böcker "Ett liv utan mina vänner är ingenting jag vill uppleva, kommer de inte hem snart så flyr jag. Filippa och Nanna är mer än min bästa vänner, de är min familj. De ser mig när ingen annan gör det, de har gått flera kilometer mitt i natten bara för att ge mig en kram när jag behöver det. Har jag dem så klarar jag av allt". Ska jag vara ärlig så fällde jag en tår när jag läste om hur dåligt jag mådde för ungefär två år sedan. Jag blev så stolt över mig själv att jag tog tag i situationen och flyttade. Jag tog ett stort steg som resulterade i att jag började må så otroligt bra, jag har nog aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. 
 
Är det inte rätt konstigt att de år som är bäst även är de sämsta?
 
Trots att detta halvår har varit bland det jobbigaste någonsin i mitt liv, så har jag all rätt att vara ung och dum igen. Jag vet att jag kan bli sårad och börja må dåligt igen, men finns det 1% chans att det denna gång går bra så tänker jag ta den. Jag tänker våga vara ung och dum. 
 
 
 

Tillbaka i Umeå

Skrivet:    ·  Alla inlägg, Fotografi, outfits
 
Hej mina fina! 
Jag är nu i Umeå, vilket ni redan vet. Jag kom fram med tåget ungefär 12:30 och har sedan dess bara varit ute i solen och njutit. Jag har gått en liten promenad och jag kan säga att Umeå är tom utan alla studenter nu på sommaren. Jag mötte inga cyklister på vägen hem från tågstationen och på mitt lilla område där jag bor så brukar backen upp till min lägenhet alltid krylla av människor, men idag mötte jag inte en endaste människa. Det var verkligen en konstig känsla. 
 
Men planen är att jag inte ska stanna här i Umeå särskilt länge. Jag ligger just nu nerbäddad i min soffa eftersom min säng är full av massa saker som jag ska flytta över till min nya lägenhet på måndag! Kan ni tänka er vad roligt det ska bli att inreda sin egna lägenhet? Jag får dock vänta tills Augusti då pappa kan hjälpa mig att frakta massa möbler, men jag får i allafall kika in lägenheten på måndag, vilket jag verkligen ser fram emot! 
 
Vet ni vad jag mer ser fram emot? Stadsfesten! Ni som följer Sandra Lindahl på Youtube vet att hon verkligen älskar stadsfesten och jag är verkligen taggad till tusen. Imorgon ska jag dra mig ner på stan för att köpa med mig lite gott att dricka och sedan på fredag blir jag upphämtad av mina vänner och så drar vi till Skellefteå i några dagar. Jag ser såååå fram emot den här helgen!
 
Ska någon av er på stadsfesten?

Min midsommar

Skrivet:    ·  Alla inlägg, Fotografi, Händelserika dagar
 
Nannas klänning - Nelly.   Min kjol - H&M.    Röd topp - GinaTricot.    Krans - Madlady. 
Fina Nanna bjöd in till midsommarfirande på midsommardagen. Vi satt ute, spelade spel, drack lite vin och gjorde oss redo
för den stora festen på logen. Japp, på midsommar är det tradition för oss bybor att åka till logen och dansa bugg, sterotypsikt för dalarna va?
Jag skulle nog säga att det är större firande på midsommardagen än på midsommarafton här på landet, vilken dag firar ni mest? 
Fina Filippa och André var också med! 
Hej mina fina! 
Äntligen har jag en hel vecka framför mig där jag är ledig varje dag, hur skönt? På onsdag åker jag upp till Umeå och på fredag drar jag vidare till Skellefteå för att träffa mina fina vänner och gå på stadsfesten! Vi får se om jag tar med min kamera upp annars blir uppdateringen här på bloggen stillastående. 
 
Har ni haft med bra midsommar? Min midsommar har varit supermysig. Jag har både firat med min släkt och mina vänner. Fick dock inte med alla vänner på bilderna. Vi har en tradition här i byn att man kollar på midsommarrodden, alltså att varje by har en kyrkbåt och att alla byar tävlar mot varandra, och efter tävlingen så blir det fest på logen, hur mysigt? Bilder från rodden kommer senare! 
 
Har ni några speciella traditioner på midsommar? 
 

Födelsedagsfirande och grillkväll

Skrivet:    ·  Alla inlägg
Topp - GinaTricot. Byxor - Monki.
 
Hej mina fina! Är allt bra med er? 
Med mig är det superbra. I fredags träffade jag min fina vän Filippa i stan. Vi satt oss på Rådis i Falun och drack lite sangria, hur mysigt? Det känns så konstigt att gå ut här i Falun, jag känner knappt igen folk längre? Har jag blivit så gammal, haha?
 
Igår tog jag och mina bröder en tur till min morfar för att fira hans födelsedag och senare på kvällen åkte vi hem till Gustav för en mysig grillkväll.
 
Vad har ni gjort i helgen?

Tror ni på spöken?

Skrivet:    ·  Alla inlägg, min mamma och mormor gick bort i cancer, outfits
 
Tröja - Weekday. Kjol - H&M. Klocka - Daniel Wellington. 
 
God eftermiddag! Idag tänkte jag att vi ska prata om övernaturliga händelser. Jag fick nämligen en väldigt passande fråga som jag tänkte svara på som lyder såhär "Upplever du att det spökar mer i huset nu när du har kommit hem från Umeå?". 
 
Svaret är nej. Jag upplever inte att det spökar särskilt mycket här hemma, eller jag har inte märkt av något huvudtaget sedan jag kom hem. Däremot har jag alltid den där konstiga känslan i kroppen, att jag är iakttagen. Jag känner mig aldrig ensam i det här huset. 
 
Jag går aldrig upp på övervåningen när jag är hemma själv, jag klarar inte av det, haha! Jag pratade med pappa om det igår, han blev helt chockad när jag sade det. Men jag har aldrig, så länge jag kan minnas, gått upp på övervåningen när jag varit hemma själv. Jag har aldrig känt av eller sett någonting där men jag får en obehagskänsla så fort jag befinner mig där uppe. Jag vet inte om jag tidigare har nämnt det här på bloggen, men samma dag som min mamma dog kände mina bröder en jättestark närvaro av min mamma i hennes och pappas sovrum. De fick sådana pass starka rysningar att jag blev rädd och började gråta. Jag kände inte av närvaron och blev därför så sjukt besviken och rädd. Jag grät så mycket och jag kan tänka mig att det är en av anledningarna till att jag inte vill befinna mig på övervåningen. Jag fick panik när pappa gav som förslag att jag skulle byta sovrum med ett av rummen som finns på övervåningen eftersom jag är hemma så sällan, men jag skrek rakt ut "JAG VÄGRAR!". 
 
Ibland glömmer jag bort vad som har hänt här hemma genom åren. Jag tränger bort minnen omedvetet för att jag inte ska bli rädd. Alldeles nyss sökte jag på ordet "spökar" i min sökfunktion här på bloggen. Det är så intressant att läsa om det jag har varit med om. Jag tror dock inte att jag har berättat för er att det även har spökat i min lägenhet i Umeå. Jag har ett minne (tror detta hände i vintras) där en av mina tallrikar försvann. I mitt skåp hade jag kanske fem vita små tallrikar och ovanpå dessa tallrikar fanns det även två blåa tallrikar som var snäppet mindre än de vita. Men en dag när jag skulle ställa in alla tallrikar i skåpet efter att jag hade diskat dem så upptäckte jag att en blå tallrik saknades.. Jag använder knappt dessa blåa tallrikar och jag började därför leta runt i hela min lägenhet. Hade jag lagt tallriken i kylskåpet? Under någon annan tallrik? Jag bor på 25 kvadratmetrar och att inte hitta på tallriken på en sådan liten yta gjorde mig tokig. Jag började till och med kolla om jag hade lagt tallriken inne i badrummet. Varför skulle ens en tallrik befinna sig där, haha?
 
Jag hittade den inte.. Den fanns ingenstans. Jag kikade en sista gång i skåpet för att se om tallriken låg där och nej, den var fortfarande borta... Jag fick lite panik eftersom jag bor i en andrahandslägenhet och att tallriken inte tillhör mig. Jag kunde inte göra så mycket mer i stunden så jag bestämde mig för att sova och fortsätta leta dagen efter. På morgonen när jag vaknar öppnar jag skåpsluckan för att ta ett glas vatten och vad tror ni att jag ser?! Tallriken ligger där fint på sin plats??! Jag förstår verkligen inte, det är som om någon jävlas med mig.
 
Det har även hänt flera gånger att min vattenkokare sätts på även när jag inte är i närheten. För att min vattenkokare ska börja koka upp vattnet så krävs det att man drar ner en liten "spak". Hur kan den bara starta av sig själv? Har flertal gånger haft vänner hos mig som frågat om jag startat vattenkokaren, men nej, det var aldrig jag. 
 
En av mina sjukaste upplevelser hände i min nuvarande lägenhet i Umeå. Det är kväll, jag står och diskar och plötsligt ska jag kolla ut genom fönstret som är några meter bort, men jag fastnar med blicken. Jag står och kollar en bra lång stund innan jag förstår vad det är jag kollar på. Jag stod stilla med blicken i kanske 20 sekunder. Sen inser jag att det är snöret till persiennen jag stirrar på. Snöret hänger dock inte rakt ner efter fönstrets kant, utan snöret svävar i luften i 90 graders vinkel, alltså rakt ut från fönstret!! När jag väl blir chockad över det jag ser så faller plötsligt snöret ner och klingar till mot elementet som står nedanför fönstret. Förstår ni hur rädd jag blev? Jag står där på kvällen, helt själv, jag har bara ett enda rum och kan liksom inte gömma mig någonstans. Det var precis som om någon stod och höll i snöret och sedan märkte mig och släppte snöret så fort som möjligt. Obehagligt va?
 
Tror ni på spöken? Har ni varit med om någonting övernaturligt? Kommentera jättegärna, jag älskar att läsa era historier! 
 
KRAMAR! 

Another Day In Paradise

Skrivet:    ·  Alla inlägg, Känslor osv
 Bilderna är tagna av min kompis Nanna, ni hittar hennes instagram HÄÄÄR! 
 
Hej! Här kommer ett deppigt inlägg till glada bilder, haha! 
 
Har ni hört låten Another Day In Paradise av Phil Collins? Det är min absoluta favoritlåt att spela när jag är ledsen. För några månader sedan mådde jag sjukt dåligt och då lyssnade jag väldigt mycket på den låten. Idag när jag hör låten av slump så kommer den där ångestkänslan tillbaka, vilket är synd för det är en sådan bra låt. Jag tänker på när jag bröt ihop på golvet och grät i en hel timme, när jag satt vaken om nätterna och skrev ner alla mina känslor samtidigt som tårarna sprutade ner för mina kinder. Känslan där jag satt i min säng vaken om nätterna och funderade på om jag hade gjort något fel, varför han inte hörde av sig... Jag klarar av att höra låten tills melodin i refrängen kommer, därefter börjar tårarna rinna. Hur sjukt är det inte att man kan koppla så pass starka känslor till en låt?
 
Haha, kärlek hörni.. vilken skit det är egentligen. Kärlek är det som jag mår allra bäst av men samtidigt det som gör mest ont. Det är svårt att göra val, särskilt när hjärtat vill åt ett håll och jag åt ett annat. Det är jobbigt när jag gång på gång släpper in nya människor i mitt liv och sedan faller jag tillbaka till de gamla känslorna igen. Hur övergår man från mer än vänner till bara vänner? Hjälp mig.
 
 
 
 

Samma gamla syrenbuske

Skrivet:    ·  Alla inlägg, självporträtt
Hej mina fina!
Här sitter jag och poserar framför syrenbuskarna, ovanligt va? Varje gång jag hör att det prasslar till i buskarna så tror jag att Molly ska kika fram. Ibland saknar jag den katten lite extra mycket. Hon var så duktig på att posera på bild tillsammans med mig, haha! 
 
Den här söndagen har varit extra mysig. Dagen började med att jag och lillbus badade i hennes lilla pool ute på gården, strax därefter kikade mina bröder förbi och frågade om jag ville följa med ut på skogen och bada vid en tjärn, hur mysigt? Vi åkte dit, badade, solade, åt lite bullar, chips och lyssnade på musik. Förutom att solen strålade så var vattnet spegelblankt och himlen och alla berg reflekterade så otroligt fint i vattnet. 
 
Jag har märkt att Dalarna består väldigt mycket av sjöar och tjärnar, det är verkligen så fint. Man uppskattar verkligen Dalarna när man varit borta en längre tid. Det är sååå fint här. Jag bara mår. 
 
Hoppas ni får en fin kväll så laddar vi upp inför en ny härlig vecka! 
KRAMAR!

Mysigaste picknicken

Skrivet:    ·  Alla inlägg, Händelserika dagar
 
En picknick på Roxnäs udde i Falun med två favoriter, kan man begära mycket mer? Det är så skönt att bara umgås med sina närmaste vänner, att inte känna några måsten eller krav. Vi låg där på en filt, käkade några bullar, snackade om killar och tittade på den mysigaste solnedgången. Det är väl precis så det ska vara, ellerhur?
 
Lugnet försvann dock när vi insåg att anden ville käka upp vår picknick. Reaktionen från Nathalie och Nanna ser ni på första bilden, haha! 
 
 
 
 
 

Ta vara på naturen

Skrivet:    ·  Alla inlägg, Fotografi, kreativt skapande
 
Canon Eos 6DMarkii // 35mm F1.4l 
 
Vad är det första jag gör när jag kommer hem till lilla byn igen? Jo, jag drar ut på en fotorunda tillsammans Nanna i skogen. När jag äntligen befinner mig på landet måste jag ta vara på den fina naturen vi har. Jag älskar att fota i skogen. Jag älskar den gröna färgen, solen som strålar in genom träden och skapar ett fantastiskt fint ljus. Jag gillar även känslan av att höra alla fåglar kvittra i olika sånger när jag fotar, så himla mysig känsla! 
 
Vi stannade även vid en lite äng för att fota bland alla blommor, dock var vi superrädda för fästingar, haha! Det roliga med att fota på landet är att alla runt om kring blir nyfikna. Varenda bil som åkte förbi verkligen stirrade på oss, aja det är väl så bybor är bara, antar jag. Mer bilder från fotograferingen kommer senare. 
 
Just nu sitter jag ute i solen och redigerar alla bilderna, håll utkik på min Instagram om ni vill bli först med att se bilderna (@emiliasjodin).
 
Hoppas allt är fint med er så syns vi snart.
KRAMAR!  
 

Jag var med i VM!

Skrivet:    ·  Alla inlägg, Händelserika dagar
 
Image and video hosting by TinyPic
 
 
Sova i dubbelsäng, höra barnmusik, får en kopp kaffe serverad på morgonen. FANTASTISKT!
 
Hej från Dalarna! 
Här kommer min lillasyster springandes och ger mig en godmorgonkram också, hur mysigt?! 
Igår åkte mina supersnälla bröder upp till Umeå för att hämta hem mig till lilla Falun, vem har ens så snälla bröder? De åkte alltså från Falun till Umeå över dagen, tur och retur, sjukt tacksam är jag över det!
 
Nu har jag lämnat Umeå och den fantastiska brännbollsyran, och gud vad roligt jag har haft det! Jag fick träffa min bästa kompis Filippa, vara med och spela i VM!! Hur sjukt låter inte det? Men det är sant, jag ställde faktiskt upp i VM. Dock vann vi första matchen och förlora de andra två, men det var även vår plan så att vi kunde festa på kvällen, haha. Om bilderna är otydliga så klädde vi ut oss till pizzabud, rätt enkel klädsel ändå, det var bara att dra på sig en röd pikétröja och keps och sedan bar vi runt på pizzakartonger. 
 
Efter brännbollen gick vi på festivalen också. Vi såg på Veronica Maggio, Vigiland, Fricky, Cheat Codes och massa fler! Jag hade det verkligen hur kul som helst under yran, jag ser verkligen fram emot nästa år! 
 
Gick ni på brännbollsyran?

BRUNCH O'CLOCK

Skrivet:    ·  Alla inlägg, Fotografi, Händelserika dagar
 
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
 
Här kommer äntligen bilderna på avslutningsbrunchen jag hade med dessa fantastiska tjejer! Alltså, hur gott ser inte detta ut att vara? Kan lova att vi alla satt och hade paltkoma efter brunchen, haha. Det känns så tråkigt att jag inte kommer vara i Umeå i sommar, kommer sakna alla dessa tjejer otroligt mycket. Vi har planerat in en tripp till Skellefteå i slutet av juni för att gå på stadsfesten, vilket jag är sjukt taggad på! Annars ser jag inte dessa tjejer fören i slutet av augusti då skolan drar igång igen. Det är lite sorgligt ändå men jag hoppas tiden går snabbt så jag snart får träffa dem igen. 
 
Tiden här i Umeå har gått så snabbt. Kan ni förstå att jag redan har gått klart mitt första DMP-år? Jag som har haft sådana bekymmer med att vara långt hemifrån, haft panik för att åka tåg och för att klara mig själv. Men här sitter jag nu, i "min" lägenhet och har klarat mig på egna ben i två terminer, jag är stolt, det har gått så bra! 
 
Det känns lite konstigt att åka hem till Falun igen, det känns som jag har byggt på min personlighet så mycket här i Umeå att folk inte kommer känna igen mig, haha! Jag vet att min pappa tyckte jag var sjukt spåksjuk när jag kom hem sist. Jag tror definitivt jag har blivit mer extrovert sedan jag flyttade till Umeå, vad tror ni? 
 
 
 
 

Avslutningsgrillning

Skrivet:    ·  Alla inlägg, Händelserika dagar
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
 
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Alla bilder ovan är fotade och redigerade av mig, förutom sista bilden som Moa-Stina tog (länk). 
 
Hej fina ni!
Som jag skrev i förra inlägget så har jag massa bilder på lager, men jag har inte haft tiden att publicera dem, därför publicerar jag bilderna lite på efterkälken, hoppas det är okej?
Varför har jag varit upptagen? jo, under helgen har jag ställt upp i brännbolls-VM och även gått på brännbollsyran, mer om det kommer jag skriva i ett senare inlägg! 
 
Jag har haft en avslutningsbrunch med mina fina tjejvänner men jag har även haft en avslutningsgrillning med klassen, som ni kan se på bilderna ovan. Jag älskar verkligen min klass, jag blir så glad över att alla går så bra överrens och att vi verkligen vill ses efter skolan och hitta på roliga saker tillsammans. På bilderna ser ni även att några av oss tog sitt första dopp, det hördes att det var kallt för de skrek så mycket att alla vi andra började skratta, haha! Det är lite sorgligt att säga hejdå till klassen, det kommer vara så tomt på vänner när man väl kommer hem till Falun igen. På tisdag kommer mina bröder hit och hämtar hem mig, som jag har längtat! Det ska bli så mysigt att bara kunna gå ut på gården, sätta sig i en solstol tidigt på morgonen och dricka kaffe. Att slippa behöva hälsa på grannar eller göra sig fräsch för att vistas utomhus. Det jag ser mest fram emot är att umgås med min familj och att varje kväll kunna äta en god middag tillsammans med familjen, vet ni hur tomt det är att äta mat själv nästan varje dag? 
 
Imorgon ska jag bara städa och rensa ur hela min lägenhet eftersom jag kommer få min nya lägenhet i juli, som jag har längtat! Jag har även planer att träffa en kompis på kvällen innan jag lämnar Umeå. 
 
Förbered er på bildbomber framöver! KRAMAR!