Hon var egentligen inte död

Skrivet:    ·  Alla inlägg, Fotografi, min mamma och mormor gick bort i cancer
Image and video hosting by TinyPic
 
Image and video hosting by TinyPic
Bilder tagna av Moa- Stina (instagram)
 
Hej mina fina! Hur mår ni? Jag mår faktiskt väldigt bra. 
 
Imorse vaknade jag upp ur en konstig dröm. Som ni kanske redan vet så drömmer jag väldigt ofta med väldigt konstiga handlingar. Drömen jag hade inatt var så fin, men dessvärre lite jobbigare när jag vaknade upp.
 
Det lilla jag minns är att jag är ute i skogen med mina släktningar. Vi hade något slags "hemligt" uppdrag vi skulle utföra, vad det riktigt innebar minns jag inte.. Men mitt i skogen får jag se skymten av någon som såg väldigt bekant ut. Vi kommer närmare varandra och personen påminner väldigt mycket om min mamma. Den där svarta hatten och en rödrutig varm tröja/jacka hade hon på sig, precis dedär kläderna min mamma hade när hon brukade jaga. Vi började gå mot varandra och jag ser i hennes blick hur otroligt kärleksfull hon är, det var då jag insåg att det verkligen var min mamma. Jag slänger mig runt hennes hals och kramar henne så hårt jag bara kan och mina tårar sprutar. Det var verkligen hon, min mamma. Efter alla dessa år så hade hon alltid funnits kvar. Hon dog aldrig. Vi gick iväg och pratade och det var så skönt att se att hon var frisk, fri från dendär cancern. Jag kollade på alla mina släktingar runt om kring mig och alla var medvetna om att min mamma fortfarande var vid liv, att hon aldrig gick bort i den hemska sjukdomen. Jag kollade på mamma och sa "Men du dog ju, jag förstår ingenting". Mamma kollade på mig och berättade något i stil med att det var bäst att hålla det hela hemligt. 
 
Det är det sista jag minns från drömmen. Förstår ni besvikelsen när jag vaknade upp och förstod att det hela bara var en dröm.. Men jag är ändå glad. Att mamma kommer och går i mina drömmar gör att jag ändå får känna hennes närvaro. Att krama om henne och att det känns verkligt betyder så mycket för mig. Att min mamma var frisk i drömmen ger mig hopp om att cancern inte följde med henne till himlen. Min mamma mår nog bra, en fantastisk känsla! 
 
KRAMAR!
♡Evelina♡
Skrivet: 2018-05-01,  kl. 12:53:08

❤️

♡Moa-Stina♡
Skrivet: 2018-05-11,  kl. 15:24:56

Fint att läsa om att du kan se glädje och värme i att drömma om din mamma. <3
Vilken slump att jag kollade på din blogg just idag och såg detta när jag faktiskt vaknade upp i morse och började storgråta över att ha drömt om min pappa i natt. Jag vill gärna försöka skriva ner drömmen så jag inte glömmer, men bara att tänka tillbaka på den nu får mig att gråta floder.

Jag var utomlands och blev så förvånad att se han frisk och glad! Jag pratade med han och frågade hur detta kunde vara möjligt, han är ju död! Och pappa var lika förvånad och sa att han kunde ta en genväg hit till värmen. Jag försökte verkligen tänka efter ifall detta kunde vara en dröm, men det enda jag kom fram till var att det inte var det, det var ingen dröm! Jag frågade om jag kunde ta i han, eller om handen skulle fara rakt igenom. Så jag testade ta han på armen och det gick bra, han var varm som levande är! Då sa han att han hade saknat mig och vi kramades. Vi tog sedan varandra i handen, skrattade och började springa i en väldans fart. Pappa har ju inte sprungit på flera år och jag var så glad av att se han vara så frisk och lycklig. Hans hjärta var inte sjukt nu när han var död. Han såg så frisk ut, nästan yngre ut, och solbränd som vanligt. Efter vi hade sprungit en stund så stannade jag upp och frågade han om det gjorde ont att dö. Han stakade sig på orden och vi satte oss ner då han sa att det var en mycket svår fråga och han inte riktigt visste vad han skulle säga. Till sist brast han i gråt och sa "Snälla håll om mig tills jag försvinner".

Nån sekund efter så öppnade jag ögonen och jag låg i min säng. Klockan var bara 6, jag grät och Johannes vaknade och höll om mig tills jag lyckades somna om igen.
Jag vet inte vad jag ska tro. Vandrade han medvetet in i min dröm eller var det faktiskt bara en dröm och inget av det var verkligt? Varför spelar hjärnan sådana spratt med en? Jag vill verkligen träffa min pappa igen, och om det är genom drömmar jag kan göra det så är det bättre än inget, men det gör så fruktansvärt ont! Det känns som om jag går sönder av saknaden.

♡mirellany.blogg.se♡
Skrivet: 2018-05-11,  kl. 20:56:00 Blogg:  http://mirellany.blogg.se/

Så fint ❤️




DITT NAMN*
Kom ihåg mig?

DIN EMAIL (publiceras ej)


DIN BLOGG


DIN KOMMENTAR

<